På dagens to do list fanns att tömma mitt arbetsrum. Hade en så fin plan på hur jag skulle bygga hyllor i förrådet, packa allt så fiffigt, kurva efter en paketkärra, skuffa in allt sorterat och snyggt i förrådet och sen landa i soffan med en välförtjänt flyttpizza.

Nå. Jag lyckades få ena hjulet på paketkärran att explodera så att både mina och det yngre barnets trumhinnor tänkte ryka på kuppen. När chocken lättat fick jag ta en extra vända via K-rauta efter ett nytt hjul, byta det med pappa och sen börja om.

När vi äntligen kom till arbetsrummet smällde jag hastigt upp fem flyttlådor och började kasta in allt. Hann inte sortera så noga, vi hade ren förlorat en massa tid på hjulexplosionen. När jag skulle bära iväg med lådorna insåg jag att jag lämnat bort en viktig fas – att tejpa lådornas botten.

Nu finns fem konstigt formade och ihoptejpade paffknyten inklämda i förrådet tillsammans med en obyggd hylla. En hel hög med bråte finns ännu kvar på arbetsrummet. Men jag är mätt och snäll i magen.

Mängden av avundsgrupt grämande av hur långt ifrån målbilden jag landade är bottenlös. Men tröstar mej med att jag sen årsskiftet fått ha en sån superväxel i gällande prestation. Det är galet hur jag måstat prestera i 1000 km/h – om ett däck nu exploderat och mina grejor är fulare ihoptejpade än en misslyckad plastikoperation – so be it.

Rodde i land mitt drömjobb, och har nu tömt sju år av företagande in i ett förråd på en eftermiddag. Jag hinner gå och bygga den där hyllan nån annan dag och snyggt sortera in en massa erfarenheter och minnen. Jag hinner tömma resten av arbetsrummet under veckan. Allt behöver inte ske på en gång. Hiljaa hyvää tulee.

Dagens citat (jag till barnet): se nu, vuxna kan visst klåpa.

Mina flyttlådeknyten kunde också behöva lite filter.

Igår var det kvinnodag och också min första dag på nya jobbet. Allt väl där, är sådär lagom snurrig i huvudet över allt nytt och samtidigt överhajpad över hur mycket coolt jag kommer få vara med och jobba med framöver. Känns som värsta genidraget med detta ombyte just nu.

Men. Men. Igår fick också vår 12-årings kompis sin första dickpic. Hon är tolv. På kvinnodagen. Hon blev livrädd. Vår dotter blev skärrad. Det var stödsamtal och mess hit och dit.

Vi har som tur snackat om detta hemma hos oss. Att det inte är skämmigt att få en dickpic, att all skam sitter hos avsändaren. Att hon genast ska berätta åt oss.

Redan att vi suttit hemma och pratat om mäns erigerade lemmar i telefonerna på våra kids. Huuuur sjukt??? Och att en bekant 12-årig tjej nu fick en, så nära är det. Det här gör mej så jäkligt förbannad. ARGHHH!!!!

Vi pratar inte OM det händer, vi pratar NÄR det händer. Och jag vill bara spy.

Vi MÅSTE prata om detta.

Sitter här och fnissar ihjäl mej över låtsaskollegernas bästa relationstips. En av tanterna har tydligen problem med sin gubbe som passat på att inreda om hemmet medan hon varit borta. Vi talar helt ny look, ut med det gamla och in med det nya. Liksom surprise älskling!

Hon har nu rantat på i en god halvtimme över alla små prydnadsväxtet och små byråer som gubben hennes fyndat på -40%.

Arkitekt-Arto lyssnar snällt och tyst medan alla andra ger henne tips och inputs på hur hon ska lösa detta. Sen säger han:

Du fick ju ändå stanna, var glad över det! Jag tycker du ska skicka ett anonymt brev till din gubbe om resten.

Dagens start: kaffe och ostsmörgåsarna i morgonljus. Love it!

Nånstans hände en tydlig brake. Förr diskuterade vi lego, buuklubben och kakao, nu pratar vi bara youtubers, rusmedel, pubertet, personlig space, feminism och såklart de där evighetsråddiga rummen med klädhögar. För att inte glömma fotbollen och handbollen.

Å andra sidan är det väldigt praktiskt med kids som blir större och växer förbi sin mamma. Igår på det stora möbelvaruhuset behövde jag inte jaga personal för att få ner saker från hyllorna utan kunde använda min egen avkomma.

Humör idag?

Lättad och glad inuti, lite frusen utanpå. Lättad för att jag tacklat knotigt officiellt brev, blir så till mej av sånt.

Vilken svordom använder du mest?

Jävlar. Ibland satan.

Äger du en Podd?

Nej.

Om du var född av motsatt kön, vad hade du hetat?

Ingen aning. Nåt på bokstaven P gissar jag ändå.

Vilken tid är din väckarklocka inställd på?

6:30 och 6:45.

Hur många resväskor äger du?

En större svart som jag måste panikköpa i Spanien för 20 år sen när min väska sprack (!!) samt en lite mindre som jag fått av min kund för länge sen. Bra present där.

Vad gör du exakt just nu?

Layar två tidningar. För. Sista. Gången. Kommer inte att sakna denna delen av mitt jobb.

Du är ledig. Umgås du helst med en hel barnfamilj eller med en vän?

Barn är ljuvliga eller totalt oberäkneliga och det finns noll garanti på vilket dagens humör är, kör safe och svarar vän. Gillar meningar och åsikter som hinner talas till slut.

När var senast någon stötte på dig?

Är lite blind för sånt. Blir störigt misstänksam om jag tror sånt är på gång.

Dagens planer?

Laga mat åt min familj (det är min matvecka, huuu), sen gå på jumppa likt varje torsdag.

Helgens planer?

Ordna kalas för en 11-åring så städa och baka (hmm, låter ju sexigt). Passa tider för diverse matcher (kidsens).  Ligga på soffan och läsa blaskor. Vara ute.

Vad ser du mest fram emot i helgen?

Stunden då kalasgästerna kommer och också om nån kul gäst vill hänga kvar länge efteråt.

Vad åt du till middag senast?

Blomkålsgratäng.

Tror du folk pratar bakom ryggen om dig?

Helt säkert! Hade så gärna velat höra lite grann vad de säger.

Är du blyg inför det motsatta könet?

Nej.

Veckans fundering?

Att folk verkar gilla mej mer desto lägre profil jag håller. Hjärnspöke? Samtidigt borde en hålla sej framme och vara stark och högljudd och bra på så sjuttons mycket.

Vad gjorde du för ett år sedan?

Vann pris i Frankfurt och pratade i radion om Anderna. Höll mej tydligen framme, hehe.

Pratar du några andra språk?

Finska, engelska och pikulite franska.

Diskar du din egen disk?

Oftast.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten?

Tycker att nåndera bjuder, bara den andra bjuder tillbaka sen nån dag (om det blir fler dejter). Kanske den som verkligen bjudit ut en ska bokstavligen bjuda?

Vad har du med dig in på bion?

Godis.

När sov du senast på golvet?

På nåns lande på nån sommarfest, obs gissning.

Hur många timmar måste du sova för att kunna fungera?

Sju plus är bra! Men bara fem kan fungera som engångsföreteelse.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik?

Inte så jättepetig, men nog överpetig på jobbet. Får inte slag av andras fel och förstår inte inlägg om särskrivningsklåda på tex fb.

Vad var det senaste du åt?

Feta-spenatpaj till lunch.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm?

Aldrig.

Tycker du om att krama folk?

Ja! Fast inte folk som inte vill bli kramade, det blir bara konstigt.

Vad är du allergisk mot?

Inget tror jag. Får lite kli i munnen av kiwi.

Har du några tvångstankar?

Kommer inte på nåt. Undrar hur det skulle vara att vara pronoid, dvs motsatsen till paranoid. En pronoid tror att alla vill hjälpa en. Fin men farlig tanke.

Här kommer jag

februari 27, 2018 — 3 kommentarer

Igår köpte jag 8 st små tetran med kaffemjölk till kontoret. Idag finns det 7 kvar. Imorgon finns det 6 kvar. Ni förstår mönstret.

Mest funderar jag nu på hurdan jag kommer att vara som anställd på det nya jobber. Förr i tiden var jag mycket kuvad och ängslig, dö-rädd för klockkortet och med knivskarp expertis på att fylla i tidsrapporter. En liten mygga i en macho reklamvärld.

Nu har jag fått chefa över mej själv (en sån slacker, den där Pia) i sju långa år. Kommit och gått som jag velat, betalat ut bonusar och tagit en cigarr och konjak på lunchen. Glidit fram. Rutit till. Och jobbat mer än nånsin.

Nu gäller det att vända detta till min fördel, göra det lika självsäkert som en man. Inte vara en underkastad myra, utan en power-tant. Ta med det bästa av det bästa. Där med basta.

Hemester

februari 25, 2018 — Lämna en kommentar

Har hemestrat sportlov i vårt nya lande-hem. Såå glad att vi stannade exakt där all kosing landade förra året, alltså i stug-remppan, istället för att resa bort. Vädret levererade ju verkligen!

Räknade att jag skidat knappa 40 kilometer, bra där. Nu har jag packat in paket för en blivande 11-åring och nästa vecka inleds mina sista 8 vardagar som företagare. Gulp och hurra.

Bröööl

februari 15, 2018 — Lämna en kommentar

Eftersom penkkisbilarna kör runt hörnet från mitt kontor, stod jag där igen i år och kollade, vinkade och grät. Det gick bra tills kidsens halva skola kom och joinade mej. Hej på er. Svälj.