Jösse! Och jag menar verkligen jösse hare i ordets rätta bemärkelse. På tal om citykaniner (förra inlägget, parkeringshuset) så vill våra kids så innerligt ha ett husdjur. Varken J eller jag ger efter på den punkten så barnen har inlett planen ”fånga en citykanin i Brunnsparken”. På allvar. De överväger mellan bästa klockslagen och fällorna och svart ninja-klädsel.
Trors att jag tycker det är djurplågeri att en liten puppe hoppar omkring i parkeringshuset och att den borde fångas, så vill jag inte att det är våra kids som gör det.
Pia på kontoret 
Jag hämtade hem en kanin från parken när jag var 8 år.. Puppe (originellt namn) levde hos oss i nästan 10år. Puppe var nog en dvärg kanin som någon tydligen inte ville ha och hade släppt fri. Jag fick behålla Puppe om jag lovade att ALDRIG mer hämtade hem fler djur – haha 😉
GillaGillad av 1 person
Jag älskar den här historien!!
GillaGilla
Ja varför nu köpa kaniner för dyra pengar då man kan fånga in en -gratis. 😀
Vilken härlig historia Stefi, o så länge ni fick ha den med er!
Vi hade en kråka (Krax!) hos oss i några år då jag var barn, innan den blev sjuk och dog.Den hade blivit övergiven som baby,trodde den var en i familjen och förstod sig aldrig på den här med att flyga (förutom upp på axeln).
GillaGilla
Är själv uppvuxen med massvis av djur så vet ju hur bra inverkan det har på barn. Men mitt i värsta skjutsa-barn-till-hobbyn-åren klarar jag inte ens tanken på en till familjemedlem. Behöver lite zen först 🙂 men gu’ så häftigt med en tam kråka!
GillaGilla