Blogg80: bibban

En bekännelse: Jag har inte använt biblioteket alls sen jag slutade skolan. Inte ens tillsammans med barnen. Och då är vi storläsare, må tilläggas. Barnen har såklart hängt där med både skolan & förskolan, bör också tilläggas. 

Vi har inte haft brist på böcker. Jag har släpat hem massvis med böcker från mina föräldrars vind och så finns det olika uppsättningar på både landet och här i stan och en tid var jag superbra på att ha framme bara en del. Som ett eget privat bibliotek, vi har tom stämplar och kort och grejer som riktiga lånefickor längst bak i böckerna.

Nu läser båda barnen kapitelböcker och att läsa samma böcker om och om funkar inte lika bra som med bilderböcker. Så vi har börjat gå till bibban. Och det är så kul! Speciellt gillar jag viskandet, känner mej som en brottsling så fort jag öppnar munnen. Varför kan vi inte ha tysta timmar hemma också, måste nog införas. Jag kan vara en butter bibliotekarie som hyschar åt alla. 

Min kanske dummaste idé var att jag plockade en kapitelbok på barnavdelningen och började läsa. Blev hooked, men bestämde mej ändå för att inte låna den. Den är min morot för att gå tillbaka och läsa lite till. Kan inte ens avslöja vad det var, ingen annan får låna den. Jag tror faktiskt den är safe. Och det känns mysigt att ha en bok där som väntar på mej. Kan skriva en recension sen, om jag lyckas komma till slut. 



Är förresten så tacksam att skolan gjort kidsen till såna bibbaproffs. Idag fixade de lånandet och blippandet med pin-koder och grejer medan jag satt och läste. Vi går dit snart pånytt. Kanske jag vågar ansöka om ett eget bibbakort också.