Gödslade blomkrukor

februari 26, 2014 — 2 kommentarer
Jag har mest hemska lågstadieminnen. Lärarna var gamla som gatan, klasskompisarna fräcka och opålitliga (nå som tur inte riktigt alla) och skolmaten var så bedrövlig att jag petade in fiskbiffar underst i blomkrukorna i skolmatsalen.  Jo för de riktigt gamla lärarna tvingade en att äta upp och de fräcka klasskompisarna bosade en (visst vet ni vat bosa är? skrivs det ens så?). 
Nu är detta inte ett ynkligt inlägg om mina hårda tider utan mer ett sentimentalt inlägg om ett brev från lågstadieskolan om att vår gullepluttnuttfnutt bebis är antagen. Svart på vitt. Första reaktionen är bestört, en så liten larv kan väl inte få börja skolan, har de inte sett hur liten hon är? Men den andra reaktionen är så mycket starkare, en enorm och överväldigande stolthet. Och skolan är ju såklart en helt annan än min. En där lärarna ser barnen, kompisarna kramas och maten är god. 
Tur att saker inte var bättre förr. Dom är bättre nu. 
  

2 svar till Gödslade blomkrukor

  1. 

    Är din bosa min basa på västnyländska? En blir liksom lite ompajad på ett sätt som finns någonstans mellan kram och hårda tag?

    Gilla

  2. 

    Basa har jag aldrig hört! Men det är inte samma som att bosa. Att bosa nån är som att skvallra, dvs i det här fallet att klasskompisarna berättade för läraren vad jag gjort. Men jag önskar att de basat istället!

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s