Juldags-hej! Jukupätkä att det var en fin jul i år. Började såklart med den stora julbusfinalen: nummer 24. Cooper & Cooper hade länsat julstrumporna och byggt upp en maffig skattjakt med 23 ledtrådar. En ledtråd per bus hittills. Kidsen fick en minneskavalkad på kuppen och med alla 23 ledtrådar bildades en mening som gav den sista ledtråden. Det tog kidsen exakt 30 minuter att finna paketen.
Sen kom aftonen och vårt hem fylldes med folk. Det nya hemmet blev så mycket mera hem nu, en hemmajul gör mycket för det. Det stora problemet i år var julgubben. Båda kidsen funderade lite och vi kände att vi inte vill ha själva gubben, men att spänningsmomentet borde finnas kvar. Så då kidsen åt julgröt hos sina farföräldrar gömde vi allas paket i stora kistan, rakt framför granen. Vi lämnade bara en liten snörstump som stack ut under locket.
Sen när den evighetslånga middagen äntligen var över pep det till i min telefon. Jag fick en textare av självaste julgubben! Voi tätä nykypäivää. Han skrev att han tyvärr inte hinner besöka oss under julafton men att han i natt skickat sina supertomtar till oss och att det nu bara var att söka efter tomtespår.
Efter lite snokande öppnades kistan. Effekten var strålande! Vinner alla lösskäggsgubbar med hästlängder. Sen festade vi till 01, barnen också (!) och till sist diskade J och jag ännu till 03. Så var den julen i paketet, den får 15 luvor av 10.
Nu ska jag behandla min julbus-abstinens med praliner. Hörs senare! Jo förresten, tack till alla som orkat följa med! Vem vet, kanske Cooper & Cooper busar ännu pånytt nåttag. Man kan aldrig veta.
Pia på kontoret 